JUST NU!
SKRÄCKSTAFETT & DM I GRIMASER

1. DANNES MÄSTERSKAP I GRIMASER

Skicka in era värsta grimaser. Jag lägger upp dem på den här sidan.
Sedan får ni rösta fram de allra förskräckligaste.

Digitala bilder - Mejla dom till Danne!

2. SKRÄCKSTAFETT

Här skriver vi en skräckis tillsammans, eller flera stycken.
Här nedanför kan du läsa min början. Skriv din egen fortsättning på någon av historierna - inte fler än 200 tecken - och mejla in den till mig.

Sedan går stafetten vidare. Du kan bygga på vilken historia du vill. Men glöm inte att skriva vilken historia du väljer att fortsätta på.

SÅ HÄR BÖRJAR DET:
Stegen raspade mot grusgången. Långsamma, tunga steg. De stannade till – väntade. Som om de lyssnade efter något. Så rörde sig fötterna. Natten var kolsvart och ogenomtränglig, och nattluften blöt. Augusti-månen satt rund som en ost på himlavalvet. Under en slånbärsbuske låg en flicka och frös. Hon stirrade med uppspärrade ögon mot grusgångs-knarret som kom rakt mot henne. Men hon såg ingenting.

FORTSÄTTNING 1:
Efter ett tag såg hon en vit skepnad. Den kom närmare och närmare, hon rös. Det kom fler och fler. Efter en liten, liten stund var de minst hundra stycken. Hon ville skrika men kunde inte. Hon grät bara mer och mer.
Elina Skog

FORTSÄTTNING 2:
Hon visste inte vad hon skulle göra. Stegen på grusgången kom närmare, sedan blev det tyst och allt snurrade runt henne. HJÄLP, skrek hon men ingen märkte det. Flickan i busken var ensam och övergiven hon rös till och sjönk…
Klara Videla

FORTSÄTTNING 3:
Inte förrän det var försent. Och hon blev så rädd att hon höll på att skrika halsen av sig. Men inget hände förrän hon slutade skrika och hon blev lugn igen. Då insåg hon att hon skulle bli dödad. Sen kom ett skrik…
Simon Jonsson

FORTSÄTTNING 4:
Flickan hävde sig sakta upp. Hon kröp bakåt och doldes bakom slånbärsbuskens grenar. Flickans andhämtning blev snabbare,  likaså stegen.  Hon ställde sig sakta upp, fortfarande dold av grenen. Hon andades ut.
Emma Felicia Josefina Kunelius

FORTSÄTTNING 5:
Hon kröp ut ur busken för att kolla efter vad det var, men hon såg inget. Hon kände en kall hård hand mot hennes rygg. Hon vände sig om men ingen var där. Handen höll ett fast grepp om hennes rygg.
Emilia Sandqvist

FORTSÄTTNING 6:
Hon kände hur något tog tag i henne. Hon skrek: HHJJÄÄLLPP!! Sen märkte hon att det var grenen som hade tagit fast henne. Nu hörde hon hur stegen blev snabbare och snabbare. Det blev tyst sen kom ljudet igen…
Moa Adamsson

FORTSÄTTNING 7:
Hon gnuggade sig i ögonen och kikade fram ur busken. Hon såg. Det var en man i svart rock och neddragen huva. Han gick rakt emot henne.
Hugo Skytte

FORTSÄTTNING 8:
Det var för mörkt. Hon såg inte att det var en man som kom emot henne. När han bara var några meter ifrån så kunde hon höra honom. Han gick närmare och närmare till sist så var han precis framför henne. Han sa någonting, men hon hörde inte.
Johan Fors

FORTSÄTTNING 9:
Stegen kom närmare och närmare. Hon kände kall och fuktig hand som tog tag i hennes nacke bakifrån och lyfte upp henne från busken, hon var så rädd att hon inte kunde andas. Hon ville skrika men kunde inte röra sig.
Jonna Persson

FORTSÄTTNING 10:
Hon hörde knarret komma allt närmare och såg hur stegen lämnade grusgången och kom mot busken hon gömde sig i. Hon försökte krypa ihop och göra sig så liten som möjligt men hon kände en blick i nacken.
Julia Holmberg

FORTSÄTTNING 11:
Den ”osynlige” rörde på sig igen. Flickan kunde inte se det, men hon hörde det. Tunga raspande steg. Flickan ville därifrån, bort från busken, bort från gruset och allra mest bort från den osynlige mannen.
Adrian Nilsson

FORTSÄTTNING 12:
Ljudet av de tunga stegen kom allt närmare. Knarret blev högre och efter ett tag blev allting tyst. Hon hör andetag. Hon blev rädd, hon kände hur skriket kom upp hur halsen. Men allting var tyst…
Frida Palmén

FORTSÄTTNING 13:
Hon låg där, stel som en pinne när något plötsligt tog tag i hennes ena ben. Det var då hon förstod. Det var en mördare! Vad skulle de göra med henne och hennes familj?!
Ebba Nabb

FORTSÄTTNING 14:

När jag kommit närmare henne så frågar jag vad hon gjorde. Hon svarade inte hon sprang djupare in i skogen. Efter en stund hörde jag ett rop på hjälp. Det var flickan. Jag gick in efter en stund så jag henne död...
Linus Eriksson