öööööööööö

Döden har blivit livsfarlig

Alla vet att alla människor och djur kommer att dö en dag. Ändå har vi väldigt svårt att acceptera att det faktiskt händer. Det spelar ingen roll om det handlar om en hund, en undulat eller en mormor.
Döden kommer alltid som en chock, även om man vet att mormor är gammal och sjuk, och man egentligen borde ha kunnat förbereda sig. Det är hemskt att bara tänka på att de människor och djur som vi verkligen älskar kommer att dö och inte kommer att finnas bland oss mer.
Jag har skrivit boken Kärlek & Sorg som handlar om döden. När jag gjorde den träffade jag massor av barn som jag intervjuade. Nästan ingen av dem hade någonsin pratat om döden i skolan.
- Fröknarna törs inte, sa en kille i en femteklass. De är rädda för att vi ska bli skadade.
Några få hade pratat om döden med sina föräldrar, men det krävdes oftast att någon nära hade dött för att föräldrarna skulle våga börja berätta.
Nästan alla ungdomar som jag intervjuade ville prata mer om döden. Men många vuxna vet inte riktigt hur de ska göra, och en del tror inte ens att barn sörjer.
Därför måste du ta för dig om du vill få några goda råd: Våga prata om sorgen och hur du känner dig. Vågar du det så läker den snabbare. Känner du att du måste gråta, så låt det komma. Har du frågor, så ställ dem. Fråga om och om igen om du inte får några svar. Fråga nya personer om de du pratar med inte kan eller vill svara.
Jag har aldrig sett en död människa, men jag är inte särskilt ensam om det i dagens Sverige. Döden är mycket hemlig nu för tiden. Annat var det för hundra år sedan. Då dog de allra flesta hemma omgivna av sin familj. Idag dör bara 2 av 100 människor i sina hem.
Döden har blivit något livsfarligt. Trots att den ju faktiskt är en del av livet. Precis som blommor och träd vissnar och dör, så vissnar människor och försvinner. Det är livets gång.
Det måste komma nya människor som kan ta vid där andra har slutat. För varje människa som dör föds det en ny. Fast det är något vi aldrig riktigt märker att det händer.