öööööööööö

Jag avskyr att städa

Jag blev tokig på min mamma som alltid råkade komma in precis när jag hade bestämt sig för att äntligen röja upp i röran. Då stod hon där och sa något småsurt om att det väl borde vara hög tid att städa rummet…
Allting var förstört. All arbetsglädje blåste bort i en enda mening.
Men jag förstår inte hur hon alltid kunde pricka så rätt. Hon kom ju varje gång som jag faktiskt tänkte städa rummet. Antagligen berodde det på att jag oftare tänkte att jag skulle städa än jag verkligen gjorde det.
Vi hade ett "hjälpa-till-schema" på väggen när jag var liten. Där stod när man hade disk-vecka, dammsugar-vecka, blomnings-vecka och så vidare. Det var till för att vi barn skulle bli mogna städmän som vuxna och för att inte min mamma skulle göra allt i en familj som annars bara bestod av pojkar och män.
Men jag blev aldrig någon mogen städman som vuxen. Jag avskyr faktiskt att städa mer än det mesta i mitt liv. Det är konstigt eftersom jag älskar livet när jag har ett nystädat hem. Och det går inte riktigt ihop.
Men det helt fantastiska är att jag numera som vuxen faktiskt får bestämma när jag ska städa. Min fru har inte heller städning som största hobby och därför städar vi ganska sällan och har det ofta rent bedrövligt ostädat hemma: Kläderna ligger i drivor, disken svämmar över, solen tränger knappt igenom fönsterrutorna…
När det ser ut på det viset så ringer det nästan alltid på dörren och plötsligt kommer en mamma eller en kompis på besök ”eftersom hon ändå hade vägarna förbi”. Då brukar jag bestämma mig för att aldrig mera låta det gå så långt utan städa lite oftare. Och så fort besöket har gått drar jag fram dammsugaren för att jag skäms för oredan.
Men nu har jag bestämt mig för att strunta i kommentarerna. Det är mina dammtussar och mitt liv. Det är jag som lever i skiten, inte de som kommer på besök och ojar sig.
Därför vill jag uppmana dig som har städgalna föräldrar att ta upp kampen.
Försök få dem att förstå att du faktiskt inte dör av lite smutsiga strumpor på golvet (om du inte kvävs av stanken…). Att du inte blir omöjlig att leva med som vuxen för att du inte städar lika ofta som de gör. Och att de inte är misslyckade som föräldrar för att ditt rum är lite stökigt.
Försök få dem att förstå, och ditt liv kommer att bli mycket lättare att leva.