öööööööööö

Måla som du vill

Jag har en kompis som tvingades mima i skolkören. Hennes fröken tyckte att hon sjöng så förskräckligt falskt så att hon fick sångförbud. Min kompis är vuxen nu, men hon sjunger aldrig så att någon hör.
En annan vän fick jämt höra att han inte kunde stava och att han skrev fult.
Nu har han börjat på en skrivkurs och tycker att det är jättekul, men det är första gången han håller i en penna sedan han gick ut skolan – och han är snart 40 år.
Själv har jag fått i mig att jag inte kan rita. Jag skäms om jag tvingas rita av något och undviker att göra det. Jag vet inte hur det gått till, men ända sedan mellanstadiet har jag vetat att jag var dålig på teckning. Det knyter sig i handen så fort jag ska teckna och jag känner mig stel och lite löjlig att jag överhuvudtaget försöker.
Detta gör mig vansinnigt arg. Vem är det som bestämmer vad som är fult och snyggt? Vad säger att något är bättre för att någon tycker att det är bra?
Varför ska bara de duktiga få hålla på?
Och det blir bara värre. Nu börjar vissa i konstskolor redan som sexåringar.
Medan andra nästan aldrig får rita, skriva eller sjunga. Det är precis som inom idrotten där ofta bara de duktiga får spela.
Alla har rätt att få hålla på med konstnärliga ämnen. Man mår bra av det.
Och dessutom finns det hjärnforskare som säger att vi blir bättre i matte och andra ämnen av att rita och sjunga och skapa på annat sätt. De olika hjärnhalvorna påverkar varandra.
Ändå är det fult att rita om man inte är duktig. Men hur ska man någonsin kunna bli duktig om man inte får träna?
Bry dig inte om att kompisarna tycker, och var försiktig med att tycka en massa saker om dina kompisars teckningar. Försök att strunta i lärare och andra vuxna som ska bedöma vad du kan.
Gör som du vill! Ös på vad folk än säger. Bygg dina flygplansmodeller, trots att de blir sneda och vinda och inte alls ser ut som på paketet. Ingen kan säga vad som är rätt eller fel. Din speciella tecknarstil är som en dialekt i ett språk. Och du pratar väl som du vill.